Det inre barnet ska tröstas men inte styra
Det finns delar inom oss som fortfarande kan reagera utifrån sådant vi var med om när vi var yngre. Det kan märkas när vi blir kritiserade, riskerar att bli avvisade eller ska göra något som känns osäkert.
Då kan en stark rädsla väckas. Vi kanske börjar tvivla, backar från våra behov eller söker andras godkännande. Det brukar beskrivas som att det inre barnet har blivit aktiverat.
Vad menas med det inre barnet?
Det inre barnet är ett sätt att beskriva gamla känslor, behov och skyddsmönster som fortfarande finns kvar inom oss. Som barn är vi beroende av andra. Vi behöver trygghet, närhet och bekräftelse. Vi har inte samma möjligheter som en vuxen att förstå situationer, sätta gränser eller välja vilka människor vi vill ha omkring oss.
Därför utvecklar barn olika sätt att skydda sig. Ett barn kanske lär sig att vara tyst för att undvika konflikter. Ett annat försöker vara extra duktigt för att få uppskattning. Någon anpassar sig för att inte riskera att bli bortvald. Det som en gång var ett sätt att skapa trygghet kan sedan följa med in i vuxenlivet.
Gamla reaktioner i nya situationer
Som vuxen kan du sitta i ett möte och ha både kunskap och rätt att säga vad du tycker. Ändå kanske det känns farligt att tala. Du kan veta att du behöver sätta en gräns i en relation. Ändå blir du rädd att den andra personen ska lämna dig. Du kan vilja söka ett nytt arbete, starta något eget eller visa vad du kan. Ändå börjar du tvivla och gör ditt mål mindre. Det betyder inte att du är svag. Det kan betyda att ett gammalt skyddsmönster har aktiverats.
Känslan är verklig, men inte alltid aktuell
När en gammal reaktion väcks känns den ofta helt sann. Du kanske känner att du vet att andra kommer att kritisera dig. Du är säker på att du kommer att misslyckas eller bli avvisad. Känslan är verklig. Samtidigt behöver den inte beskriva det som faktiskt händer just nu. Den kan i stället beskriva vad du tidigare har varit med om och vad du har lärt dig att förvänta dig. Därför är det viktigt att stanna upp innan du låter känslan styra ditt beslut.
Barnet behöver tröst, inte makt
Det hjälper sällan att säga till sig själv att skärpa sig eller sluta vara rädd. Det kan göra den rädda delen ännu mer ensam. Det hjälper inte heller att låta rädslan bestämma allt. En tredje väg är att möta känslan med förståelse och sedan låta den vuxna delen av dig fatta beslutet.
Du kan säga till dig själv:
Jag ser att du är rädd.
Jag förstår varför det här känns svårt.
Jag finns här nu.
Jag kommer att ta hand om oss.
Sedan kan du fråga dig vad du som vuxen vet, vilka möjligheter du har i dag och vilket beslut som ligger i linje med den person du vill vara.
Kopplingen till självbilden
Det inre barnet hänger ofta ihop med självbilden. Om du innerst inne ser dig själv som svag, lätt att lämna eller beroende av andras godkännande kommer vissa situationer snabbt att väcka gamla reaktioner.
En ny självbild kan i stället säga:
Jag kan ta hand om mig själv.
Jag får säga vad jag behöver.
Jag kan känna rädsla och ändå agera.
Jag behöver inte överge mig själv för att få andra att stanna.
Målet är inte att aldrig mer bli rädd. Målet är att rädslan inte längre automatiskt ska fatta besluten.
Det inre barnet får finnas kvar och följa med. Fast det är den vuxna du som behöver hålla handen, välja riktningen och leda vägen vidare.
→ Följ Lev Som Du Vill på Instagram och Facebook, samt lyssna och prenumerera på podden där du vanligtvis lyssnar på poddar, förslagsvis på Apple Podcasts eller Spotify.