När utanförskap inte syns
Känslan av utanförskap syns inte alltid utanpå. Man kan vara med i ett sammanhang, delta i samtal och fungera socialt, men ändå känna sig ensam på insidan.
Det kan vara svårt att sätta ord på, just eftersom det inte alltid märks för andra.
Utanförskap handlar därför inte bara om att faktiskt stå utanför en grupp.
Det kan också handla om en inre upplevelse av att inte riktigt höra hemma, även när man är tillsammans med andra. Man är där, men känner sig ändå lite vid sidan av.
Det här är vanligare än många tror. Samtidigt är det lätt att misstolka känslan och tänka att det är något fel på den egna personen, när det ofta handlar om något djupare.
Två vanliga sätt att känna sig utanför
Utanförskap visar sig ofta på två sätt. Det ena är att man håller tillbaka i sociala sammanhang. Man tvekar, säger inte det man tänker och jämför sig med andra.
Det kan finnas en känsla av att vara underlägsen, fel eller inte riktigt räcka till.
Det andra är att man fungerar socialt ganska bra, men ändå känner en inre distans. Man pratar, deltar och är med, men upplever inte riktig tillhörighet.
Det kan finnas en tomhet eller en känsla av att inte riktigt landa i mötet med andra.
Båda dessa uttryck kan finnas hos samma person. I vissa sammanhang håller man tillbaka tydligt. I andra är man med fullt ut på utsidan, men känner sig ändå ensam på insidan.
När man försöker förtjäna sin plats
Ett vanligt sätt att hantera utanförskap är att försöka förtjäna sin plats. Man anstränger sig för att vara duktig, kompetent, hjälpsam eller lätt att ha att göra med. På utsidan kan det se ut som driv och ambition. På insidan kan det handla om ett försök att bli accepterad och känna tillhörighet.
Problemet är att duktighet inte skapar en stabil känsla av att höra till. Om platsen behöver förtjänas om och om igen blir den också osäker. Så fort bekräftelsen minskar, orken tryter eller tvivlet ökar kan känslan av utanförskap snabbt komma tillbaka.
Det är därför många upplever att de fungerar bra, men ändå inte känner sig trygga i sin plats.
Självbild och inre programmering
Känslan av att inte passa in hänger ofta ihop med självbild och inre programmering. Med programmering menas de tankemönster, tolkningar och reaktioner som byggts upp över tid. Om man tidigt har lärt sig att man är annorlunda, inte riktigt hör hemma eller måste anpassa sig för att få vara kvar, påverkar det hur man tolkar nya situationer.
Man börjar ofta agera i linje med det man tror är sant. Man håller tillbaka, läser av, jämför sig och försöker passa in. Det sker ibland så automatiskt att man inte ens märker det.
Det gamla kan kännas sant just därför att det är vältränat. Det betyder inte att det är sant i dag. Det betyder att det har upprepats tillräckligt länge för att kännas självklart.
Varför det inte räcker att bara göra annorlunda
Många försöker förändra sin situation genom att ta mer plats, vara modigare eller tänka mer positivt. Det kan hjälpa en bit. Samtidigt räcker det inte alltid att bara göra annorlunda på utsidan om självbilden fortfarande säger att man inte riktigt hör till.
Då upplevs förändringen ofta som ansträngande. Man försöker gå framåt, men känner samtidigt att något drar tillbaka. Det är ofta ett tecken på att förändringen också behöver ske på insidan.
Självbildsarbete handlar därför inte bara om nya beteenden. Det kan också handla om att läka inifrån, förstå vad man bär med sig och börja bygga en ny bild av sig själv. För en del räcker det långt att repetera en ny självbild. För andra behövs mer medvetenhet och mer arbete med det som fortfarande triggar kroppen och nervsystemet. Behovet ser olika ut, och det finns ingen enskild väg som passar alla.
Från utanförskap till tillhörighet
Tillhörighet utvecklas inte enbart genom att passa in bättre. Den växer när utgångspunkten börjar förändras. När man inte längre utgår från att man är fel, utanför eller måste förtjäna sin plats, blir det också lättare att vara närvarande som sig själv.
Det betyder inte att allt känns enkelt direkt. Nya sätt att tänka, känna och delta kan upplevas som ovana i början. Det är en naturlig del av processen när tidigare programmering börjar släppa och en ny självbild får ta form.
Utanförskap behöver inte vara ett permanent tillstånd. Det går att förstå, förändra och steg för steg ersätta med mer verklig tillhörighet.
I veckans avsnitt av podden Lev som du vill pratar jag mer om varför man kan vara med bland andra och ändå känna sig utanför, och om hur vägen till tillhörighet börjar på insidan.
→ Följ Lev Som Du Vill på Instagram och Facebook, samt lyssna och prenumerera på podden där du vanligtvis lyssnar på poddar, förslagsvis på Apple Podcasts eller Spotify.